Vi byter mobiler efterhand som de nya modellerna lockar med finesser vi tror oss behöva mer än någonsin tidigare. Vi byter vår bil när den rullat alltför många mil till nya åk som säkert som amen i kyrkan kommer att vara omoderna inom ett år. Vi byter ut vår garderobs innehåll efter modetidningarnas reportage och vi förändrar våra hem med nya soffor och byter ut den gamla tjocktvn mot en ny slimmad sak.. Och ändå, trots att vi bytt så står vi där och undrar om det kanske, kanske skulle varit bättre att ta den där andra soffan eller mobilen. Eller om vi verkligen valde rätt bil och inte satsade på den där som kostade lite mer och som kanske hade något tekniskt mirakel som vi ju egentligen säkert behövde.. Eller inte??
För hela tiden tänker vi kanske att gräset ju KAN vara grönare på andra sidan!
Jag har börjat inse att detta beteende inte enbart gäller vår materiella värld. Jag tror mer och mer att det är just detta tänk som sätter stopp för oss singlar, stopp för att SE det som vi verkligen har funnit och det vi haft. Jag och säkert fler med mig har dejtat den ena efter den andre men aldrig varit riktigt nöjd! Jag har flera gånger tänkt att det var inte "den rätte", det kommer säkert en ny som ÄR den rätte. Men så, ny dejt, ny besvikelse och nej, inte rätt då heller. Men gräset kan ju vara grönare på nästa sida? Eller??
Och nu? Efter en månad med den "seriösa" kontaktsidan? Jo, det är nog så det känns, att de som är där kikar runt och söker, de nosar bara och går vidare. Och jag? Jo, jag har kanske funnit egentligen.. men det gäller bara för mig att tänka att jag INTE ska uppgradera eller uppdatera. Hellre då utveckla.. Och VÅGA stanna kvar och vattna gräset där jag står.
3 kommentarer:
Men vadå, det finns ju inte EN DEN RÄTTE! Alla finns därute, som kan bli den rätte för dig, här och nu, om du är den rätte för den personen du vill ha, här och nu.
Vad jag menar är att jag tror att det krävs några saker från en själv. Dels så måste man var på det klara med vem man är och vad man behöver, lite personlig utveckling liksom, vilket ju du förmodligen redan vet rätt så bra. Sen sätter man upp en bild av den man man vill ha. Alla egenskaper som du vill ha hos en man. Du söker, letar, hittar ganska rätt men ändå inte, du tycks aldrig nöjd. Varför då? Då kan det vara dags att återigen titta på sig själv. Stämmer det verkligen att det jag ser och möter och verkar stämma rätt så bra är det jag allra helst vill ha och behöver hos en man? Eller är det något annat som kanske är viktigare och som jag borde ta med som egenskap hos en man? Något jag kanske inte vill erkänna ens för mig själv? Efter det är det bra att fråga sig: Isåfall, matchar jag en sådan man som jag vill ha? Då menar jag inte, duger jag som jag är? För det gör du ju. Mer än väl. Men ibland måste man utveckla en del färdigheter och vidga sig från sin trygghetzon som, märk skillnaden här, stämmer överens med det liv, den man, de vänner man vill ha. Man kan vara hur social, öppen, glad, orädd, spontan, ödmjuk, intelligent mm ja hur bra som helst på alla sätt och vis. Men man passar ändå inte ihop med den man vill ha i sitt liv. Och om man inte vill förändra sig åt det hållet, antingen för att man inte vågar eller är lat eller har vissa principer och fördomar (vilket alla har vare sig man tycker det eller inte), så hamnar man åter där man alltid är. Ingen förändring.
Jag ska ta ett exempel från mitt eget liv. Jag har kommit fram till att ingen av de män jag dejtat hittills är det jag allra helst vill ha. Det går ett tag, men sen tröttnar jag eller det känns inte rätt. Men de män jag verkligen vill ha, de som har precis det jag vill ha, dom går jag inte fram till, dom lyckas jag inte nå upplever jag, och jag har märkt att jag på något sätt agerar annorlunda mot dom. I mitt fall så handlar det om att jag döljer en del av mig själv, jag försöker uppträda på ett enligt mig korrekt sätt, men det lyckas aldrig då för jag finns inte för dessa män. Då inser jag att i mitt fall så handlar det om en sida hos mig själv som jag vet inte vad jag ska kalla det, en fräck och flörtig sida kanske, som jag inte utvecklat eller ens vill. För att jag inte tycker om den, för att det känns förnedrande och osäkert om jag skulle vinna något på det, för att det är ett spel jag inte gillar och nästan ser ned på hos dom kvinnor som gör så och som får dessa män att gå igång på det. Samma män som jag vill ha! Jag menar inte att jag behöver förvandla mig till nåt som inte är jag, men ändå måste jag nog omprioritera och omvärdera eller inte värder alls och se att jag inte har alla redskap i mötet med dom män jag vill ha och kanske utveckla ett och annat. Det går liksom inte att säga att jag är som jag är och stanna där bara och tycka att de män jag vill ha och som inte ser mig inte är värda mig isåfall. Alltså, i mitt fall handlar det om en första kontakt med de män jag vill ha, att synas för dom, inte för att jag ska "ställa upp och tillfredställa honom" utan för att de män jag vill ha går igång på det och en sådan kvinna vill de ha vid sin sida. Och jag skulle nog t o m kunna tycka om det till viss del. Resten, när jag väl fått den kontakten, tror jag, vet jag att jag hanterar mycket bättre. Då kan jag bjuda på något som han kanske inte ens visste att han också ville ha.
Om jag nu inte utvecklar det här hos mig, så säger jag ju automatiskt nej till de män jag vill ha och det är mitt val.
För andra kan det vara något helt annat. En del klarar det som jag har svårt för alldeles utmärkt men har svårare för det som kommer senare. Vet inte hur det är för dig. Det behöver förstå inte alls vara så, men jag ville bara dela med mig av min egen erfarenhet och insikt. Jag är inte så mycket för att tala i generella "vi är så och så". Eller så ser det ut i nuförtiden. Så som klämmiga journalister ofta vill göra. Ställa generella diagnoser på dejtingutveklingen mm. Inget fel men det är så lätt att komma bort från sig själv och sin egen utveckling då. Så lätt att bara säga jaha, alla andra är nog så också nuförtiden, då är jag inte konstig, det är bara normalt och så arbetar man inte vidare utan fortsätter i samma mönster.
Anonym: Det var en lång kommentar som jag har svårt att bemöta i bara ett par rader. Jag förstår hur du menar och tänker, allt handlar om var man själv befinner sig, vilka "krav" man har på den man möter och också sig själv. Men jag tror att det absolut viktigaste i alla lägen är att man inte sätter sig själv i en sits där man på något sätt "spelar en roll" eller förändrar sitt sätt att vara eller sitt beteende bara för att "matcha" den andre. Det är ju som man säger, man kan inte älska någon annan innan man älskar sig själv!
Skicka en kommentar